DAGBOK

Vignettes, osa 1.

 

Jag musade i mina dagdrömmar och fick inspiration att skapa en liten uppsättning vinjetter. Varje vinjett berör sin egen särskilda person och de är i baklänges kronologisk ordning.

​

♤♤♤

​

Ljuvliga elektrifierade fjärilar dansar inuti mitt bröst. "Jag skulle vilja argumentera om det ytterligare. Jag är dock trött." "Inte konstigt. Vi har diskuterat i 13 timmar." Att lyssna på din röst är som att få varm honung med vaniljkräm långsamt droppad på min tunga. Du skulle utan tvekan anse det underhållande att veta att jag lyssnar i sängen på ditt ivriga politiska meningsutbyte, uttryckt i ett tio sekunder långt röstmeddelande, om och om igen.

​

Att se dig oväntat två gånger är en slump, att se dig oväntat tre gånger är en synkronisering. Att se dig för fjärde gången är en åtgärd du vidtog. Du observerade mig uppmärksamt när jag fokuserade på mitt arbete och stängde ut världen omkring mig. Jag undrar hur länge du suttit där och iakttagit mig tyst. När jag upplever en synkronisering kommer jag att gå genom dörren som öppnats. På avstånd kan jag konstatera att ivern och känslan är ömsesidig. Jag skulle kunna drunkna i dina ögon. Som i djupt vatten som jag gärna låter uppsluka mig i dess kalla, ödesdigra famn.

​

♤♤♤

​

Han dyker upp precis i tid. Han har kommit tio minuter tidigare som vanligt. "Ska vi gå ut?" "Ja, låt oss gå!" Jag har blivit förtjust i den här rutinen. Och att döma av din iver att se till att nästa vecka följer protokollet har du också gjort det. Väldigt förtjusande. Vi kliver ut. Folk hastar förbi och vi står där kvar medan jag får honom att se det jag ser och känna min själs vackra språk. Minuter, en halvtimme går. Ingendera av oss flyttar sig ifrån den andra. 今天是阴天。Det är molnigt idag.

​​

Duggregnet försöker ge sig till känna genom att blötlägga hans yllerock. Han har inget emot det. "Är det sant att en gentleman i Kina bör avstå från att ge ett paraply till sin väninna på grund av otur?" Jag skrattar mjukt. "Det finns andra sätt att visa hängivenhet." Han skrattar nervöst tillbaka mot mig och blir tyst. Orden han inte säger ekar i mitt sinne. "Nästa vecka, samma tid, samma plats?" "Ja. Så det är klart, och vi ses då? Visst?"

​

♤♤♤

​

Även då vi har känt varandra ett tag är ingen dera av oss en särskilt social personlighet. Det har tagit tid för oss att se potentialen för närhet i den andre. Smakfull konst är dock något vi båda vet hur man skapar och uppskattar. Hon sitter ner bredvid mig och observerar mitt arbete. Hon lutar sig försiktigt mot mig, ögonen lämnar aldrig mina egna. "Har du läst Cao Xueqins Drömmar om röda gemak?" "Det kommer jag med stor sannolikhet snart att göra." "Nåväl, om någon reserverar den så vet jag vem det är. Jag vrider mig i sängen för att den är så lustfylld." Senare skickar hon mig en dokumentär om kejserliga dynastiers klädstilar. "Den rundnätta flickan i Tang-klänningen är särskilt tilltalande." Jag kan se vad hon menar.

​

Sommaren går. Jag får lust på att tala med henne först när jag kommer tillbaka från en vecka i vildmarken. Hon svarar direkt. "Var var du?" "Ett scoutevenemang." "Låt oss aldrig försöka med ett parförhållande." "Berätta mer." "Varje gång jag har dejtat en scout har det slutat i hjärtesorg." Jag ler mot henne. Under året 2009 när vi höll på att slitas isär sa min partner åt mig: din framtida make kommer att vara ett barn av vildmarken, av naturen. Jag skrattar. Över tio år senare finns ingen make i sikte. Jag kan se hennes leende framför mig. Du är ingen hemmafru. Du kanske inte ska hitta en make alls. Lev som en fri kvinna. Fri med mig nära intill dig.

​

♤♤♤

​

Frosten tätnar utanför fönstret. Vi har lagat middag utan kläder och jag ryser där jag står intill honom. Han tittar på mig. "Fryser du?"

​​

Utan att vänta på mitt svar försvinner han in i sitt sovrum och kommer snabbt tillbaka med en chamanto, ett stort tjockt poncholiknande alpackaullplagg. Han är själv klädd i en. Jag kastar tyget över huvudet och försvinner in i det utbuktande, varma ullet som en bebis. Typiskt chileanskt hantverk. Han hedrar sitt kulturarv. Vi kommer ha det mycket varmare snart.

​

Det är sent och bastun i närheten ligger öde. Vi springer tyst tillsammans genom den glittrande skogen, bara klädda i våra chamantos, öppnar dörren och en ström av varm luft hälsar oss välkomna. Vi klär av oss våra chamantos, går in i rummet och njuter av restvärmen. Han tittar på mig och gör den lilla gesten han vet att jag kommer att förstå. Jag ler. Lugnad lägger han sig ner med huvudet i min famn. Hans ögon är slutna. Jag stryker hans långa hår, ansikte och hals mjukt. Vi har all tid i världen.

​

♤♤♤

​

Jag vaknar långsamt. Hans varma, tröstingivande kroppstyngd ligger tätt intill mig. Jag öppnar ögonen och ser hur han stirrar på mitt ansikte. "God morgon, älskling." "God morgon." "Du gick upp i natt, men det verkade inte som om du var vaken. Du samtalade med någon." Jag betraktar hans ansikte. Det finns en anledning till att jag föredrar att sova i ensamhet. Det har du accepterat. Han låter sakta sin skäggiga kind smeka min tinning. "Jag kan inte se dina osynliga vänner. Men jag litar på att de är goda mot dig."Det är därför jag har valt att vara dig nära. Din energi bär på en god tyngd och du är jordad. Du håller mina fötter på marken och accepterar den del av mitt inre som du inte kan nå. Tack.

Han ler för sig själv, sträcker på sig och reser sig sedan. Jag smeker hans ländrygg med naglarna försiktigt precis ovanför skinkorna. Han grymtar och suckar belåtet. "Vill du ha äppelgröt till frukost?" Jag ler mot honom och minns hans björnliknande omfamning och stön från kvällen innan samt min svettiga, hala hud, rodnade ansikte och hals och ohämmade låga stön. "Jag är tacksam för allt du lagar åt mig." Snart når mig en behaglig doft från köket där jag ligger under täcket och försöker minnas i vaket tillstånd vem som var där med mig på natten.

♤♤♤

Middagen har nått sin höjdpunkt och det har vi också. Sängen är hård, men han är böjbar och varm. Ett stort ärr kryper över hans mage. En påminnelse om hans bråckoperation. Jag spårar mjukt hans ärr med mitt finger. Han är tyst. Sedan efter en stund lägger han armarna hårt om mig och lutar sin haka mot min hals. Ingen av oss känner behov av att säga något. Ett ögonblick går. Sedan stiger vi upp och går till duschen. Han är noggrann och mild då han masserar tvålen i mitt hår och gnuggar sedan mina armhålor, navel, blygd och fötter försiktigt med fingrarna. Jag känner knappt till någon större bekvämlighet än att bli omskött så. Han sluter ögonen och andas långsamt ut när jag ger honom samma behandling.

Vi sitter på stationen. En vindpust får löven på marken att virvla i en dans. Snart är det höst. Hans ögon glittrar med en linje av fukt ovanför nedre ögonlocken. "Du är snart hemma." "Jag är hemma. Jag är hemma här och nu. Jag vill inte ge mig av."Jag vet vad du menar. Det är livets natur att komma och gå i cykler. Alltings cykliska natur behöver bara accepteras. Jag anser att sorgen cyklernas slut för med sig är lika vacker som den glädje de gav. "Det är bra att du är ledsen. Det betyder att du har haft en meningsfull upplevelse. Om det var en dålig upplevelse du ville bort från skulle du inte känna dig ledsen." Han sänker blicken och en tår faller. Jag känner hur mina egna stiger bakom ögonlocken. "Du är fantastisk. När jag pratar med dig mår jag bättre." Ett varmt flimmer rör sig över mitt bröst. "Jag kommer att skicka dig goda saker på din väg." Tåget anländer och han är snart borta, försvunnen i fjärran. Jag är lugn.

♤♤♤

Medicinpaket täcker bordet. Vi har precis tittat klart på en film och ätit pizza. Jag säger ingenting utan sätter mig ner bredvid honom och lägger min arm runt hans axlar, justerar min position. Snart ligger vi på sängen och omfamnar varandra tyst. Jag kan inte se hans ansikte men hans adamsäpple guppar upp och ner oregelbundet. Han gråter. Dina mediciner gör att du förlorat förmågan att få erektion. Du tillkännagav det åt mig. Man måste ge upp något för att få något annat. Allt ordnar sig.

Jag smeker hans huvud och rygg. Han andas tungt mot min hud en stund och sedan lugnar han sig. Han andas in i min delvis blottade urringning i min klänning. "Jag vill ge dig njutning." Jag känner mig glad och upphetsad och accepterar hans begäran. Han rör på sig så att hans huvud vilar på mitt mittparti. Jag drar ner mina strumpbyxor och trosor. Hans hand darrar när han försiktigt särar på mina blygdläppar. Jag njuter av hans bestämda, långsamma och fasta slickande så mycket att jag snart släpper ut ett grovt stön när mina muskler spänner sig runt hans fingrar. Han ger ifrån sig ett strävt ljud, en låg suck av välbehag. Han är väldigt upphetsad även då ingendera av oss har rört hans lem vid något tillfälle. Slutligen torkar han sig om munnen och placerar sig tillbaka intill mig. Jag andas tungt in i hans hals medan jag återtar kontrollen över mig själv. Tanken på vad som innebär sexuell njutning spelar runt i mitt huvud.

 

"Jag knullade runt på en sexfest nyss och det var fantastiskt!" utbrister en man på en fest. Jag ler för mig själv och betraktar honom tyst. Du kanske aldrig kommer veta vad verklig njutning innebär. Men jag hoppas verkligen att du gör det. Det djupaste välbehag du kan uppleva är något du inte annonserar. Men du kanske vill skriva om det en dag.